tjugoattonde augusti tvatusentolv

Nastan en vecka sen jag skrev sist, det ar helt crazy hur mycket som hander pa en vecka.

Helgen passerade med bravader. Forst fixande med colombianska id-kort pa fredagen, sen akte jag och resten av gruppen till la candelerìa, for att ta foton och besoka Bogotas "centrum". Plaza Bolivar och regeringshuset, innan vi vandrade in pa smagatorna och tog del av hippiekvarteren. Om jag nagon gang i mitt liv koper en lagenhet, sa ar det dar alltsa. De vackraste husen och sa himla manga mysiga platser och levande musik och allt. Jag ar sald pa Bogota. Pa kvallen gick de flesta volontarer till en pub, som mest liknade en varmestuga. Men det blir vad man gor det till, och vi hade kul. Runt klockan 9 pa kvallen inser jag och tva andra volontarer att vi maste ta ut pengar. Vi sla folje med en nyfunnen colombian och vandrar igenom staden i nastintill en timma. UTAN ATT HITTA NAGON BANKOMAT. Alla banker och bankomater har stanger tydligen klockan 9 pa kvallen, pa grund av risken for ran. Det ar mycket att lara i sitt nya land, fick vi bittert erfara...

Hursomhaver, efter baren gick jag och tva andra volontarer vidare till en klubb. Aven om det var en ganska turistig sadan, sa var dansgolven fyllda och manniskor vrickade hofter till hoger och vanster. Ett dansgolv i Bogota ar verkligen nagot helt annat an ett dansgolv i Gbg. Har gar det inte att skylla pa nagra skandinaviska hofter, har dansar alla.

Efter att ha tagit en taxi hem somnade jag och Kim och Olena i mitt och Kims lilla rum, for att nasta morgon vakna upp och fa smaka colombiansk frukost. Var hostdad har formodligen fatt en tillsagelse av ICYE eftersom vi bara hade tomater och ol i kylskapet den forsta veckan har, so now he makes it up to us.... hehe.

Pa eftermiddagen akte vi till las montarates (bergen). Jag var en isbit nar jag kom ner darifran vill jag lova, men lite turistiga saker maste man gora. Utsikten over Bogota var fantastisk. Pa kvallen gick en del av oss volontarer till samma klubb som jag och de tva andra volontarerna besokte kvallen innan. Denna kvall dock med gratis intrade. Aterigen en natt med salsahofter och fulla dansgolv. Partylivet i Bogota ar inte det samsta alltsa.

Sondagen var en valdigt fin dag. Tillsammans med min rumskompis och nagra colombianer akte jag till en liten by utanfor Bogota. Vi at fantastisk god mat pa en utomhusresturang, innan vi korde vidare till en av killarnas "casa de semana". Det var i en sanka i berget, med stora angar och hastar som sprang lost. Nar vadret blev samre gick vi in i huset, tande en stor brasa, drack vin och lyssnade pa colombianska toner. Fina helgen alltsa. Val nere fran bergen motte jag upp tva colombianska vanner for ett besok pa en colombiansk pizzeria. Ett ar sen Israel nu, dar jag larde kanna dessa manniskor, och nu sitter jag har. I deras land, och ska stanna har ett helt ar. Crazy.

Mandagen innebar spanskalektion, och ett besok pa Hare Krishnas resturang har i Bogota. Vi at sittande pa golvet, enbart vegetarisk mat och jugo de mora. Livets juice alltsa. Efter det, besokte jag ett enormt kopcentrum tsm med nagra andra volontarer. Pa kvallen traffade jag en annan colombiansk van som tog med mig till en salsabar dar vi dansade tills klockan var ett och det var dags att ga hem.

Dagen idag borjade med att jag gick upp tidigt for att ta igen forsummade laxor. Inte bra. Jag skrev en snabb och urdalig uppsats om hur mina foraldrar traffades, sprang till skolan och hann precis. I eftermiddags var jag och Kim duktiga och lagade en bra lunch, stade och hangde tvatt innan vi begav oss hit till internetcafèt. Vi ska snart ta transmilenion till plaza de Bolivar och mota upp nagra andra for fodelsedagsfirande av en av volontarerna. Som ni marker sa gar mitt liv just nu i 150 sa det blir inga langa utlagg om kulturkrockar och liknande. Jag vill mest skriva ned vad jag gjort sa jag inte glommer. De mer ingaende inlaggen lar droja lite tills la vida esta un poco muy tranquila, porque ahora, esta loca!


¡que rico marica! hasta luego :)

tjugotredje augusti tvatusentolv

Jag beslot mig gor att radera foregaende inlagg och skriva ett nytt istallet. Nar jag hade lite mer tid, och genom en effektiv morgon sa har jag det idag. Sitter pa ett internetcafe igen, som jag enbart besokt tva ganger men anda verkar igenkand pa. Det blir val sa.

Jag har varit i Colombiaa en vecka nu. Det kanns verkligen mycket langre. Sa mycket har hant pa en vecka. Forsta dagarna var vi pa introduktionslager i la mesa i djungeln. Det var sa fruktansvart varmt dar, med mango som vaxte fritt fran traden och volleyboll som spelades och saklart en massa utbildning i hur man ska forhalla sig i sitt nya land. Forsta matchocken kom. I Colombia tycker man om ris. Ris och potatis och pasta. Garna samtidigt. Ar du vegetarian sa kanske du far en extra potatis, eller en gryta med samma innehall som de andra minus kott. Har kan man fa naringsbrist om man inte ser upp. Var pa en resturang iforrgar och fick stekta agg. Det var ju nagot iallafall. Annars ar maten har valdigt spannande. Massa salt blandat med socker. Allt friteras.

Nar vi kommit tillbaka fran lagret hade vi en introduktionskurs "how to surrvive in bogota". Snacka om en stad med manga gator. Jag ar valdigt gron pa allt och har an sa lange bara rort mig mellan var hostfamily och ICYE:s office, med undantag for en taxitur till en bar och lit andra avstickare tsm med folk fran ICYE. Men, idag ska jag troligtvis traffa ana som jag larde kanna i israel, sa da kanske jag maste satta mig in i hur lokaltrafiken fungerar. I Colombia har de tva olika transportsystem. Ett ar ungefar som tunnelbanan, fast over jord. Den ar relativt nya och alla har annu inte borjat nyttja den. De andra kollektva transportmedlet ar bussarna som stannar nar man vinkar in dem. Sen galler de att hoppa pa, forsoka fa en plats och trycka pa stopp nar man vill stanna. Jag har an sa lange bara hort om denna, men maste ha ganska bra koll pa gatorna for att aka med den, eftersom man knappt hinner lasa pa rutan vart den ska.

Igar borjade vi med vara spanskakurser. Jag ar i den avancerade gruppen, och for forsta gangen kanns det kul att plugga spanska. Kanske for att man vet att det ar samma sprak som man kommer fa anvandning for, nar man ska fraga om vagen eller kopa nagot, pa vagen hem efter kursen.

Pa kvallen lagade jag spagetti och satt och pratade med enrique som ar inneboende hos camilo, var "hostdad". Samtalet skedee enbart pa spanska och jag var stolt och trott i huvudet efter alla ord och sprakforvaxlingar, nar jag senare gick och la mig.

Idag var forsta gangen jag hade en morgon for mig sjalv har i Bogota. Eftersom jag bor och delar rum med en annan volontar sa blir det inte sa mycket egentid. Jag at vara sockrade flingor sjalv, gick ut i folkmyllret sjalv och lyckades faktiskt hitta en butik som saljer anteckningblock, sa nu ar jag redo for dagens spanskakurs.

Ska vara i Bogota till 10 september. Det ar en otroligt vacker stad med puls och sirener och empenadas och gatukok och hippieparker. Ska forsoka sammanfatta mina intryck battre, nasta gang jag skriver.

Hasta luego amigos!

trettonde augusti tvåtusentolv

Okej, det är pinsamt hur lång tid det tog för mig att fatta hur man ändrar mall när man bloggar på blogspot.com. Malländrandet + ett fåordigt mejl på spanska till min värdfamilj i Colombia har tagit ungefär hela tågresan hem från Stockholm. De pratar nästan ingen engelska och jag känner mig så dum som besvarar långa mejl med små korta på min staplande skolboksspanska. Humorlösa och torftiga med formella fraser. Hehe. Tror jag skulle behöva mer än ett år för att lära mig vara ironisk på spanska. Något som jag är för jämnan, på svenska då. Men det känns faktiskt som att visa saker börjat lossna lite. Grammatiken är ju ett skämt, men kanske förstår de ändå. Förutom mejlande och mallande så har jag hunnit med ett avsnitt av Girls. Jag förstår verkligen inte hur jag tidigare kunnat vara så kritisk mot denna serie, kanske efter en dum krönika jag läste i DN då man jämförde Girls med Sex and the city. Så fel man kan ha. Hanna (huvudpersonen i girls) är isåfall en 20 kg kraftigare Carrie med en ickeexisterande karriär och en ickeutgiven bok och en ickeexisterande pojkvän för hon vill inte ha någon och när hennes existerande ickepojkvän tar på hennes mage så säger hon att I guess I have bigger concerns in my life. Som dansar alldeles ensam till dancing on my own av Robin och en dag ska bli författare. Fina fina. Jag vill bara omfamna hennes lår och nattandställningar och pinsamma grodor och strumpbyxor som fastnar. Igenkänningsfaktorn är så fantastiskt hög att man ibland måste blunda. Se den, se den!

Iallafall. Idag var jag i Stockholm för att få mitt colombianska visa. Puh. Jag lever lite utan marginaler känner jag. Men allt gick bra och nu sitter jag här med min rätt att vistas i Colombia i ett helt freakin år! WOPWOP!

Imorgon är min sista dag i Sverige. Då ska jag packa och tvätta och på kvällen vill jag titta på en svensk film med mina föräldrar och bröder och äta frystorkade jordgubbar doppade i yougurt och laktris och försöka förstå att 15 augusti faktiskt är här, alldeles, alldeles snart.

Nästa gång jag skriver är jag i COLOMBIA!

nionde augusti tvåtusentolv

Jag ska åka till Colombia om sex dagar och jag ska vara borta ett år. Det är nervkittlande. Det är vill bygga bo i den här känslan och hundramiljarder nykläckta fjärilar som flyger runt i min mage. Så länge som de väntat på detta. Att få kläckas och flyga runt. Lite ovisshet, lite äventyr. Lite nya smaker och en helt ny kontinent.

I Colombia ska jag arbeta som volontär och bo i en värdfamilj i en stad vid namn La Ceja. Enda sedan jag fick informationen för drygt två veckor sen har jag lärt mig att svara detta när folk frågar, men innebörden kommer jag nog förstå först på plats. Eller om jag ens förstår det då. Jag kan fortfarande inte fatta att jag pratar om mig själv när jag svarar "jag plockade dadlar på en kibbutz" på frågan vad gjorde du efter studenten. Kanske förstår man aldrig vad som hände. Det kanske är lika bra det, men jag vet iallafall att så länge jag för mitt inre kunnat formulera ett "på andra sidan jorden", så länge har jag också längtat dit. Velat se och smaka av. Äta upp och spotta ut. Älska och hata. Jag vet inte vad det är som driver mig, mer än det enkla i att jag tycker att det finns så fantastiskt mycket mer att se än Sverige och att jag tror man gör sig själv en otjänst om man inte tar den chansen. Det är fascinerande hur vi kan vara människor på samma planet, men ändå känna till så lite om varandra. Man bygger ofta meterhöga murar utan att veta vad det är man stänger ute, och jag tror att ett volontärutbyte är något som bidrar till att riva dessa murar. 

Idag jobbade jag min sista dag på mitt demensboende, och även om de var lite vemodigt att slå igen dörren till omklädningsrummet efteråt, så var det ändå en ritual som jag ville skulle få ta tid och vara just lite vemodig. För att allt har sitt slut, men också för att det känns som det är nu allting börjar. Jag har bara ynka fem dagar kvar i Sverige och på dessa ska jag hinna packa ner mitt liv i flyttkartonger, flyttstäda, fixa de sista praktiska sakerna inför resan, ansöka om visum på colombianska ambassaden i Stockholm, tvätta alla kläder, packa upp mitt liv i föräldrahemmet, packa ner mitt liv inför året i Colombia samt pussa och krama nära och kära, dricka öl och dansa andra långgatan fram en sista gång i fina Götet. Sen, sen är jag redo. 

.