Jag ska åka till Colombia om sex dagar och jag ska vara borta ett år. Det är nervkittlande. Det är vill bygga bo i den här känslan och hundramiljarder nykläckta fjärilar som flyger runt i min mage. Så länge som de väntat på detta. Att få kläckas och flyga runt. Lite ovisshet, lite äventyr. Lite nya smaker och en helt ny kontinent.
I Colombia ska jag arbeta som volontär och bo i en värdfamilj i en stad vid namn La Ceja. Enda sedan jag fick informationen för drygt två veckor sen har jag lärt mig att svara detta när folk frågar, men innebörden kommer jag nog förstå först på plats. Eller om jag ens förstår det då. Jag kan fortfarande inte fatta att jag pratar om mig själv när jag svarar "jag plockade dadlar på en kibbutz" på frågan vad gjorde du efter studenten. Kanske förstår man aldrig vad som hände. Det kanske är lika bra det, men jag vet iallafall att så länge jag för mitt inre kunnat formulera ett "på andra sidan jorden", så länge har jag också längtat dit. Velat se och smaka av. Äta upp och spotta ut. Älska och hata. Jag vet inte vad det är som driver mig, mer än det enkla i att jag tycker att det finns så fantastiskt mycket mer att se än Sverige och att jag tror man gör sig själv en otjänst om man inte tar den chansen. Det är fascinerande hur vi kan vara människor på samma planet, men ändå känna till så lite om varandra. Man bygger ofta meterhöga murar utan att veta vad det är man stänger ute, och jag tror att ett volontärutbyte är något som bidrar till att riva dessa murar.
Idag jobbade jag min sista dag på mitt demensboende, och även om de var lite vemodigt att slå igen dörren till omklädningsrummet efteråt, så var det ändå en ritual som jag ville skulle få ta tid och vara just lite vemodig. För att allt har sitt slut, men också för att det känns som det är nu allting börjar. Jag har bara ynka fem dagar kvar i Sverige och på dessa ska jag hinna packa ner mitt liv i flyttkartonger, flyttstäda, fixa de sista praktiska sakerna inför resan, ansöka om visum på colombianska ambassaden i Stockholm, tvätta alla kläder, packa upp mitt liv i föräldrahemmet, packa ner mitt liv inför året i Colombia samt pussa och krama nära och kära, dricka öl och dansa andra långgatan fram en sista gång i fina Götet. Sen, sen är jag redo.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar