mitt år i colombia: majmånad

Kragtag.

Om den här bloggen ska verka som något att se tillbaks och minnas genom, måste den faktiskt uppdateras. Har jag insett till min förtret. Så. Nu kommer en lite uppdatering.

Senaste veckorna har varit fartfyllda och superfina. Spenderade helgen efter Rio Negro i El Peñol tillsammans med mina fina Caroline och Valeria och Valerias familj. Lagade mat och sjöng sånger och åt glass. Träffade Valerias farbror som nästintill lever som eremit i Fincan där vi tillbringade helgen. Att man år 2013 kan leva så totalt utanför samhället är häpnadsväckande...

Helgen efter det åkte jag till Neiva för att träffa Diego som jag jobbade tillsammans med på kibbutzen i Israel. Vi hade fem superfina dagar i San Augustin där vi besökte parker, drack öl, åt SUPERGOD mat och red runt i landskapet. Så himla fint. Tappade andan mest hela tiden. Absolut den vackraste platsen jag besökt i Colombia.

Helgen efter Neiva bar det av till El Carmen tillsammans med fina Hanna och Lollo och mina vänner Juan, Daniel och Judith. Vi hade planer på att campa. Så vi köpte soppa och bröd och en himla massa rom och tog med oss tält och filtar till ett berg vid en kohage där vi satte upp tältet. De duktiga började göra upp en eld medan de mindre duktiga satt bredvid och drack rom och cola. Jag tillhörde inte de duktiga... Det var en superfinkväll som avslutades med regn och blötta fötter. Nästa morgon ville jag mest sjunka genom jorden och inte plocka ihop tältet, gå 2 timmar tillbaka till byn och sedan sätta mig på en buss till La Ceja. Men detta var vi så illa tvungna att göra... Överlevde gjorde jag. Älskar camping gör jag inte.

Denna helg var superintensiv. Den påbörjades på fredagen då jag hör och häpna girls jobbade 14 timmar. Puh. Vi hade en stor fest för alla barn respektive föräldrar och det var verkligen superlyckat. Barnen och ungdomarna uppträdde och dansade. Så himla duktiga och fina är dem. Nästintill 150 personer kom och åt köttbullar, drack läsk och dansade salsa.

På lördagen vaknade jag till en 4 timmars skypedejt med min fina ramona som jag saknar så. Åh. En av de fina sakerna med att jag bara har 8 veckor kvar här är att jag om 8 veckor får krama alla de som jag under ett år sen virtuella kramar till via skype. Efter skypedejten begav jag mig till invigningsfesten av ett kulturhus som min kompis startat här. Jag var inbjuden för att tala om kulturchocker och svenskhet och det gick finfint! På kvällen var det en stor fest med massa band och typ alla jag känner i denna by. Så himla fint. Drog mig hemåt vid 1 eftersom jag nästföljande dag - hör och häpna girls- skulle följa med en kompis som är volontär på ett hem för gatuhundar.

Spenderade hela morgonen och förmiddagen i fincan tillsammans med honom och de andra volontärerna. De tillhandahåller ett 30-tal hundar som de badar, går ut och går med och leker med. Måste erkänna att jag var ganska livrädd för några av hundarna, även om man försäkrat mig om att ingen av hundarna hade rabies. Söta var de iallafall och genomsvett var jag efter promenaden med dem. På eftermiddagen gick jag hem till två av mina barn från stiftelsen för att äta lunch tillsammans med dem och deras familj. Så himla fina. Blir helt rörd över att de bjöd hem mig på lunch och hade en jättetrevlig eftermiddag tillsammans med dem. På kvällen åkte jag till El Carmen för häng med Daniel, Juan och Judith. Vi konverterades till bönder och satte på oss hattar (nästan) och drack lantsprit tillsammans med de andra bönderna på den årliga "bonde"festen. Idag hängde jag med Daniel innan jag åkte tillbaka till La Ceja för en slö dag i sängen. Sådant behövs också ibland.

Förutom helgernas upptåg har livet rullat på. Känner mig mer och mer hemma på stiftlesen och får ont i hjärtat när jag tänker på att det bara fattas åtta veckor tillsammans med mina fina fina barn. Åh. Det är verkligen världens rikaste upplevelse att arbeta med barn och ungdomar i dessa åldrar. De har fruktansvärt tunga historier, många av dem. Man kan nästintill inte greppa det.

Tänk dig att du är 5 år med en lillebror på 2. En dag lämnar din mamma dig. Hon går ut genom dörren och kommer aldrig tillbaka. Pappa okänd. Du får bo med mormor och morfar. Din morfar är inte snäll mot dig. När du är 8 år våldtar han dig. Det blir kalabalik. Du tvingas bo ho din moster och mosterns man. Mostern och mosterns man är inte heller dem snälla mot dig. Mosterns man tafsar på dig och när du är 9 år våldtar han dig. Du är alltså 9 år och har blivit sexuellt utnyttjad 2 gånger i ditt liv av män du litade på. Morfadern dör. Du flyttar tillbaka till din mormor. När du är 10 år får din mormor en hjärtattack. Du är 10 år och så fruktansvärt ensam i världen med en mormor på sjukhus och hon svävar mellan liv och död och ändå deltar du i den svenska volontärens töntiga engelskalektioner skriver alla svar rätt och ler stort när hon säger att du kan få ta en till chokladboll om du vill.

Eller att du är 11 år och det enda det enda du vill i hela världen är att bli fotbollsproffs. Det är det enda du vill. Det finns inga pengar för att plugga vidare. Du är en av 6 barn i en fattiga familj. När det inte går bra i fotbollen kommer du till stiftelsen med mungiporna hängande vid knäskålarna. Du har en svullen tumme du släppte in många mål igår du vill så gärna bli fotbollsproffs vill så gärna ha ett par fotbollshandskar.

Eller att du är 10 år med en mamma som säljer sig på gatan. En mamma som ger dig korta kjolar och sprejar parfym på din 10-åriga hud. På festen på fredagskvällen dansar din mamma rygg i rygg med borgmästaren i staden. Hon rör sig som en fjäder. Hon är ung. Hon har gjort det här förut.

Dessa historier och iakttagelser griper tag i mig, såsom bara historier och iakttagelser kan göra. Jag blir så varm och glad i magen när jag ser min stiftelse. Hur de jobbar med barnen. Hur de inte ger sig utan dag ut och dag in pratar om vikten av tacksamhet, ödmjukhet och lust att lära. För trots så mycket mörker, så finns det ändå hopp.

Spikey!

Mis chicas!

Veggomat!

Utsikt!

Valeria & Ana Cristina

Guatape

rolig anti-abortkampanj som säger att det finns en risk att vår art blir utrotningshotad om vi gör fler aborter. Det var nåt nytt, man brukar ju annars prata om överbefolkning...