tjugotredje september

Hejhopp.

En vecka har gått här i lilla La Ceja, sen sist jag skrev. En vecka med både dalar och berg. Jag känner mer och mer hur jag integreras i det colombianska samhället. Jag kan signaturmelodin till Medellins Morgonradio. Jag förstår några av paisafraserna, och jag börjar känna mig mer säker på mitt projekt.

Veckan som har förflutit har varit ganska lugn. Lördagskväll följde jag med min hostbrother och hans vänner till en bar här i La Ceja. En cowboybar där det fanns en parkering för bilarna och en för hästarna. Welcome to the countryside där djuren till och med har sin givna plats på lördagskvällen.
Första rundan öl, jag är den enda som får öl med en liten servett och ett sugrör. Jag tänker inte så mycket på det. Har aldrig druckit öl med sugrör innan men well well. Nästa runda. Likadant. Bara jag. Enda kvinnan i sällskapet. Jag frågar varför och min hostbrother svarar att det inte är kvinnligt att dricka öl direkt ur flaskan. Jag dör lite inombords, funderar en stund och plockar sen demonstrativt ut sugröret. En liten sak, men ändå så pass stor att jag känner att den måste få ta del här. Gäller detta alla drycker, eller är det bara alkoholhaltiga sådana? Är det munnens krökning kring ölflaskans öppning som inte är kvinnlig, eller är man rädd att förstöra läppstiftet? Gudars alltså.

Söndagen var det familjemiddag och promenad med hunden. Nypressad juice i solnedgången och en lugn och fin söndag. Måndag, back on track på projektet. Så himla fint att gå in genom dörrarna och mötas av barn som springer emot en och ropar ens namn. Sockersöta och så otroligt energikrävande. En 4-åring har många egenskaper alltså. På kvällen hälsade jag på Kim i Carmen. Åh. en av veckans highlight. Att bara prata av sig på ett språk som man behärskar. Det är så konstigt. Kim och jag kände inte varandra för 6 veckor sen, och nu är hon en av mina trygga punkter här på colombianska landsbygden.

Tisdagen förflöt även den med jobb, bilen tillbaka till la casa, cena med familjen, bröderna lejonhjärta på youtube (jag sörjer att jag inte kan få in svtplay här. Vad ska hända med mina älskade dokumentärer....).

På onsdagen jobbade jag bara till ett. Sen kom Alba för att hämta mig (jag är inte tillåten att lämna mitt projekt själv) för att följa mig till busstationen, där jag tog en buss till Medellin för att hänga med Kim och Santiago som var här på genomresa. Vi åt vegetarisk mat på Govindas restaurang och jag hittade till min stora lycka en underbart vacker klänning. Jag är inte världens fanns av de colombianska modet, därför var denna indiskaliknande affär väldigt välkommen. Jag kände mig väldigt nöjd när vi lämnade restaurangen för att möta upp Caroline. Tillsammans gick vi till en bar för att dricka öl och dansa salsa. En väldigt fin kväll och dag i Medellin, dock väldigt få timmars sömn innan jag var tvungen att ta bussen tillbaka till La Ceja för att börja jobba klockan 8. Jag hade inte planerat att sova i Medellin, och hade därför inte med mig något. Kände mig lagom fräsch när jag seglade in genom dörrarna, en och ½ timme försenad på grund av colombianers oförmåga att passa tider och hora pica. Dagen gick dock smärtfritt fram och när jag slutade var jag väldigt uppspelt eftersom jag skulle vänta i byn SJÄLV i två timmar. De största äventyret i mannaminne och jag bestämde mig för att gå till biblioteket. På biblioteket satte jag mig och skrev för första gången på väldigt länge. Ett brev till Suss och lite andra texter. När jag suttit där ett tag kom en påtagligt påtänd kille fram till mig. Han sa att han var poet och frågade om han fick skriva en dikt i mitt block. Utifrån den skönlitterära kvaliteten på dikten, har jag svårt att tro honom, menmen vi satt och pratade ett tag innan min värdfamiljmamma kom för att hämta mig.

Min värdfamiljmamma känner hela La Ceja. När man går med henne är det påtagligt hur liten byn faktiskt är. Hon verkar veta allt. Det ringde på biblioteket, en bibliotekarie svarade och frågade sen min "mamma" om hon visste vem som dog igår. Det visste hon.

När vi kom hem till huset låg Pepe och vaktade vid grinden. Åh, denna hund alltså. Han var ovanligt leksugen  denna dag och när Alba öppnade grinden tog han ett språng ut. Jag kände att jag var tvungen att hjälpa henne med bjässen, och lämnade därför bilen. För att överrumplas av denna blodtörstande bäst som tryckte sina tassar mot mina axlar, bet mig i foten och försökte smita igenom mina ben. Problemet är dock att han är alldeles för stor så jag ramlar in i staketet, fortfarande med hunden under mig skrikande oh my god oh my god! Alba lyckades få fatt i honom och koppla honom och jag ger honom den allra mest mördande av blickar. Min fina nya klänning nerdreglad av familjens kelgris. Jag förstår inte vad de ser hos honom. Gustavo frågade mig igår, vad jag tycker och jag var uppriktig. Nej. Jag tycker inte om hundar. Det handlar inte bara om att jag är rädd för dom. De handlar om att de är illaluktande och äckliga djur som vissa människor anser sig ha ett behov av i sina hus. Så sa jag naturligtvis inte. Jag sa att han var okej, bara han inte dreglar på mig.

I fredags anlände jag 1 timme för tidigt till jobbet, eftersom jag tvungen att åka med min "mamma" som börjar jobba klockan 7. Men det gjorde inte mig så mycket. Jag tycker verkligen om att hänga med kökspersonalen innan alla barnen kommer. De har så otroligt mycket energi och det är fascinerande att höra om deras liv och framförallt, deras arbetsvillkor. De jobbar 13 timmar om dagen, för 220 dollar i månaden, och ändå skrattar de högt från morgon till kväll. Jag ville på något sätt uttrycka hur bra jag tyckte de var, men jag hittade som vanligt inga ord för de. Finafina.

Lördagen tillbringade jag i La Union (en grannby) med hela min familj. Jag vet ärligt talat inte hur många fastrar och farbröder jag träffat de sista två veckorna. De är överallt. Vi åt mat, vandrade runt i byn och drack kaffe på olika små cafeér.

Idag kom fina Kim hit för att hälsa på. Jag, Kim och Camilo (min andra "bror") gick in till stan på eftermiddagen. Där träffade vi Tonio och några vänner till honom, drack öl och drinkar, tittade på fotboll och vandrade runt. Också detta en fin söndag i lugna lilla La Ceja. Dock samma sak idag med sugrören i ölen. Jag ska lära mig säga "öl utan sugrör". Rädda världen en bit i taget liksom. Hasta luego amigos!

(rolig grej; jag och Kim planerar en weekend i Bogota snarast. Åh. Saknar den staden alltså.)